Keramiker, bor och arbetar i Sparsör utanför Borås.

"Jag har under de senaste åren framförallt jobbat med stora, skulpturala former i vit stengodslera. I tunt gods bygger jag upp volymer där leran formas i buktningar och rörelser, ett slags skal som utsätts för starka krafter.

Med utgångspunkt i känslor av tryck låter jag formerna vränga och kränga. I andra former är det täta rummet upplöst, här flödar luft och ljus. En kropp, ett tunt skal som förgrenas, smälter samman, bildar rum i rummet, hål åt alla håll. Vad är inne och vad är ute? Drag i alla riktningar som lyfter, landar och söker. Inre former som hittar ut.

Inverkan, påverkan, press. Tryck. Uppbrott, Avbrott. Komplex. Struktur. Loop.

Det här är teman jag arbetat med i mina skulpturala former. Det inre rummet; påverkat och under förändring. Erfarenheter i mitt liv ger mig känslor som jag gestaltar i de tunna, skalformiga volymerna. Rörelse, drag och starka krafter. 
 
Mina keramiska former är handbyggda: med tunna lerkorvar ringlar jag sakta upp volymer. När skulpturen torkat slipar jag formen med sandpapper, för att få en slät yta och definierade linjer. Efter första bränningen slipar jag ytterligare och sprayar ytan med kaolin; en vit finkorning porslinslera. Slutligen bränns skulpturen ytterligare en gång i 1180° - 1250°. De större skulpturerna ytbehandlas med silikatfärg.

Utdrag ur publikationer:

”Det är lätt att bli berörd av Eva Hilds skulpturer. Kanske för att de med sitt starka uttryck och ofta väl tilltagna format tenderar att tala rakt till kroppen. Kommunikationen är fysisk och direkt. En smula paradoxalt bärs denna relativa lättillgänglighet fram av en tydlig reduktion av de konstnärliga verkningsmedlen. Stengodset är slätt och av samma tjocklek överallt. Färgen är vit. Skulpturerna utstrålar stränghet och integritet, kanske rentav en rädsla att säga för mycket. Färg och form är nedkokade till några få grundläggande beståndsdelar: monokroma ytor som växlar mellan konvext och konkavt.”
Ur katalogen ”Tolv Hertha Bengtsonstipendiater”, text Love Jönsson 2002.

”Eller för att vara mer precis: tomrummet är hennes material. Och detta tomrum dras in i hennes former och blir ett med dem. Det går inte att tänka det ena utan det andra. När man betraktar Eva Hilds former ser man att det tomma rummet har lika mycket karaktär som hennes flödande linjespel. I sista hand upphävs skillnaden mellan materia och struktur, ute och inne, yta och djup. Så om hennes former föreställer något, gör de det på negativ väg. De är som en svartvit film som väntar på att framkallas.”
Ur boken ”Röster”, Samtida svensk Keramikkonst. Text Sara Danius, bild Patrik Johansson. Carlsson Bokförlag 2006.

”Jag frågar om hon är mån om att behålla kontrollen, och Eva Hild svarar att arbetet kanske bygger på en kombination av kontroll och slarv. Hade hon varit för kontrollerad hade hon aldrig gjort de här formerna – det är inte alltid de håller för uppbyggnad, slipning eller bränning. Under hela arbetsprocessen finns en balans mellan att vara våghalsig och att hålla sig på den säkra sidan.”
Ur katalogen ”Sten A Olssons Kulturstipendium 2003”, text Ann-Charlotte Glasberg, 2004

Fotografi på hemsidan: Carl Bengtsson, Andrea Björsell, Ola Kjelbye, Anna Sigge, Eva Hild